För några dagar sedan var det dags för ett litet äventyr, bara jag och Elin. Vi åkte och såg Babblarna och Klonks Klappkalas – och vilken glädje det blev!

Elin hade så roligt. Hon sjöng, skrattade och tittade med stora ögon på allt som hände på scenen. Att få se henne så lycklig är något av det finaste jag vet. Babblarna har verkligen en alldeles egen liten plats i hennes värld. De är inte bara figurer hon tycker om att titta på. De följer med in i hennes lek, hennes fantasi och hennes små berättelser.

Babblarna och pappa

Vi har sett Babblarna flera gånger tidigare. Då satt hennes pappa bredvid oss.

Det är en sådan sak som kan kännas både fint och sorgligt på samma gång. Jag kan fortfarande minnas glädjen i de stunderna och hur vi tillsammans såg på Elin när hon var helt uppslukad av det som hände framför henne.

Nu är det jag och Elin som går på våra små äventyr tillsammans. Och även om jag önskar av hela mitt hjärta att hennes pappa fortfarande kunde sitta bredvid oss, så försöker jag skapa nya fina minnen åt henne. Minnen som hon en dag förhoppningsvis kommer att bära med sig.

Babblarna är ofta med när hon leker

När jag hämtade Elin på förskolan häromdagen berättade en av pedagogerna något som verkligen fastnade hos mig. Hon berättade att Babblarna ofta är med när Elin leker och att hon pratar mycket om dem även på förskolan.

Jag blev alldeles varm i hjärtat. För någonstans säger det så mycket om hennes lilla värld. Om hennes fantasi, hennes trygghet och allt det hon tycker om. Jag kan nästan se henne framför mig när hon sitter där och leker och pratar med sina Babblarna, helt inne i sin egen lilla värld.

Att få se henne vara lycklig

Efter allt vi har gått igenom finns det stunder då jag känner extra starkt hur värdefulla de små sakerna i vardagen är.

Ett skratt.

En sång.

Ett par små händer som klappar i takt.

Ett barn som berättar något hon tycker är viktigt.

Och en liten utflykt till Babblarnas värld.

Det är kanske just de där små stunderna som blir de stora minnena till slut.

Jag vet att Elin kommer att ha många människor och platser att minnas genom livet. Men jag hoppas att hon också kommer att minnas alla våra små äventyr. Alla gånger vi skrattade tillsammans, sjöng alldeles för högt, hittade på saker och bara var vi.

Och framför allt hoppas jag att hon alltid kommer att bära med sig minnet av sin pappa. Alla stunder de fick tillsammans, hans skratt, hans kärlek och den trygghet han gav henne. Jag hoppas att hon, när hon blir äldre, kommer att förstå hur otroligt älskad hon var av sin pappa och hur mycket han älskade att vara hennes pappa.

Jag önskar att han hade fått vara med och uppleva alla hennes små och stora äventyr. Men även om han inte längre kan skapa nya minnen tillsammans med henne, så finns de minnen de redan har skapat kvar. Och jag kommer att göra mitt allra bästa för att hjälpa Elin att minnas honom och berätta för henne om honom – så att han alltid får vara en del av hennes historia och vår lilla värld.

För livet blev inte alls som jag hade tänkt mig. Men mitt i allt det svåra finns Elin. Och tillsammans försöker vi hitta vägen framåt – en liten dag, ett litet äventyr och ett nytt minne i taget.

Och just nu är Babblarna en väldigt viktig del av vår lilla värld. ❤️

Kram